Konstkväll

Att gå på konstutställning är för mig förknippat med att vandra runt i stora lokaler med vita väggar och högt i tak, småprata, skämta lite, förundras, imponeras och irriteras. Jag är inte någon långdragare, ganska fort märker jag om tavlan intresserar mig eller inte. Alltför abstrakt konst har jag för svårt för. Tanken att "det där kunde ju lika gärna ha varit en fläck på väggen i vårt kök" dyker upp och går inte att slå bort. Lika bra att gå vidare. De tavlor jag gillar mest har rep som markerar att man inte får gå för nära och långa bänkar framför sig. Det det ger  nämligen en känsla av att här är det frågan om något mycket speciellt, ett verk som tog flera år att tillverka, som kostar miljoner och som kräver tid för att förstå sig på. Så sätt dig ner och gör ett försök.